Lagstiftning

Användningen av genetiskt modifierade organismer (GMO) regleras genom både internationell och nationell lagstiftning. Regleringen gäller innesluten användning, fältprov, utsläppande på marknaden av produkter som innehåller GMO, och gränsöverskridande transporter.

Nationell lagstiftning

Gentekniklagen och författningar som utfärdats med stöd därav

Användning av genetiskt modifierade organismer regleras i Finland främst av gentekniklagen (377/1995). Lagens syfte är att främja en säker och etiskt försvarbar användning och utveckling av gentekniken i enlighet med försiktighetsprincipen samt skydda människors och djurs hälsa och miljön vid innesluten användning eller avsiktlig utsättning i miljön av genetiskt modifierade organismer. Människan hör inte till de organismer som avses i gentekniklagen.

Gentekniklagen baserar sig på EU-direktivet 2001/18/EG om avsiktlig utsättning i miljön av genetiskt modifierade organismer och direktiv 2009/41/EG om innesluten användning av genetiskt modifierade organismer (tidigare direktiv 90/219/EG). Med avvikelse från det sistnämnda direktivet gäller gentekniklagen även innesluten användning av genetiskt modifierade växter och djur.

Gentekniklagen kompletteras av statsrådets förordning om genteknik och ett antal av social- och hälsovårdsministeriets förordningar. Dessa författningar har ändrats flera gånger sedan 1995. Förteckningen nedan anger de författningar som är i kraft för närvarande.

Andra författningar

Förutom gentekniklagen finns det även vissa andra nationella författningar som gäller genetiskt modifierade organismer.

Bestämmelser om frågor som gäller genetiskt modifierade organismer finns också i vissa sektorsvisa författningar, såsom läkemedelslagen och lagen om handel med utsäde.

EU-rättsakter

Avsikten med Europeiska unionens direktiv och andra rättsakter som reglerar användningen av genetiskt modifierade organismer är att säkerställa att användningen av genteknik inte medför olägenhet för människans hälsa eller för miljön.

Direktiv 2009/41/EG (tidigare direktiv 90/219/EEG) gäller innesluten användning. Direktivet kompletteras av kommissionens beslut där det finns noggrannare riktlinjer för till exempel hur man utför en riskbedömning av användningen. Direktivet gäller endast genetiskt modifierade mikroorganismer.

Direktiv 2001/18/EG gäller avsiktlig utsättning i miljön; genom detta upphävdes det tidigare direktivet 90/220/EEG. Direktivet reglerar både fältprov som utförs med genetiskt modifierade organismer och utsläppande av produkter på marknaden. Direktivet kompletteras av kommissionens och rådets beslut.

Genetiskt modifierade produkter avsedda som livsmedel eller djurfoder godkänns för närvarande genom ett centraliserat förfarande i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003Filen öppnas i en ny flik pdf 176kB .

Märkning och spårbarhet av GMO regleras i EG:s förordning nr 1830/2003Filen öppnas i en ny flik pdf 94kB Filen öppnas i en ny flik pdf 94kB om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer.

Export av GMO till länder utanför EU regleras genom en särskild förordning (EG) nr 1946/2003Filen öppnas i en ny flik pdf 117kB Filen öppnas i en ny flik pdf 117kB om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifierade organismer. Genom denna förordning sätts i kraft de regler om förflyttning som ingår i Cartagenaprotokollet om biosäkerhet. Vid export gäller också i vissa fall rådets förordning (EG) nr 428/2009 Länk till en annan webbplatsom upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden.

Förutom ovan nämnda rättsakter har EU även andra rättsakter som gäller GMO-tillämpningar inom olika sektorer (till exempel godkännande av läkemedel och handel med utsäde).